egentligen så känner man nog ingen riktigt personligt, ingen alls, ingen i hela världen. man är ensam, helt solo, man vet inte vem som talat sanning och vem som bara använder sig av den trevliga fasad som alla verkar ha in framför en. all denna falskhet som finns runt omkring oss, vem kan man lita på - egentligen?
jag har lärt mig att inte lita på någon, så jag lever så, jag litar inte på någon fullt ut. för att, efter att man byggt upp sina förhoppningar om framtiden och evig vänskap, skapat en bild av hur allting skulle se ut om det var perfekt så rivs muren, kontakten sägs upp och förhoppningar brister när de få små sagda orden kommer fram till fel öra, eller snarare - rätt.

eftersom att skitsnack just är skitsnack så vet man ju inte vad som är sant och vad som är falskt av det som man hör, att ha tagit reda på sanningen innan någon öppnat käften skulle ju vara det bästa. men, människan är ett elakt och själviskt djup, bara man själv mår bra så får andra lida. alltid sätter man sig automatisk i främsta rummet - bara jag mår bra!
men, säger man elaka saker bara för att få sig själv att må bättre? vem kan leva på att bara göra andra människor illa hela tiden?

jag har flera i min omgivning som snackar skit, inte bara om folk som jag känner eller när jag är med dem, utan även - om mig. de tror säkert inte att jag vet om det, men jag är inte dum. jag vet precis när de har pratats om mig och vad det har sagt. men då är bara frågan, varför är jag vän med dem? jag hoppas att de står för vad de säger den dagen då jag frågar om det är sant. att ljuga utöver att man huggit någon rakt i ryggen är väl ändå värre?
energitjuvar är vad de är, jag orkar inte ödsla energi på att vara irriterad eller att konfrontera människor hela dagarna. därför låter jag det bara vara, men, bara för det så betyder det inte att jag tycker att det är okej.
jag kan erkänna att jag har snackat skit jag också, ingenting som jag är så stolt över men det har jag gjort. att snacka skit är bara en falskhet, en osäkerhet på sig själv.
varför är då jag falsk? och varför är du osäker, vad är du osäker på? alla är vi väl falska, varför skall vi då bry oss? det finns ingenting som vi kan göra för att ta bort allt detta skitsnack, slutar jag prata om andra betyder inte det att hon, han eller Du slutar. allting är en ond cirkel, vart skall vi sluta och när?
.. och vem skall börja - om inte Jag?