(att visa sig som sårad, är som att framstå som svag - grattis ni lyckades!)

jag skriver egentligen inte det här för att folk skall läsa eller förstå på något sätt och inte heller för att få någon sorts sympati eller empati för det jag skriver.

men..

hur tänker folk egentligen? sedan flera år tillbaka har det sagts om mig att jag skulle vara bög, folk har tillochmed skrikit det efter mig och sagt det högt i min närhet som om de ville att jag skulle höra dem.
vad får de ut av det egentligen, är det uppmärksamhet de vill ha - mår de bättre av att yttra sig sakar om andra människor som de inte ens känner?

jag hatar förutfattade meningar. som man säger så är ingen person perfekt; inte jag heller, men jag försöker iallafall att ge folk en chans innan jag dömmer, om inte personen i fråga har gjort någonting dumt i hopp om att såra mig eller dylikt.

som idag.. när jag var på väg hem från skolan så stod det tre killar utanför skolan, jag märker hur den ena av dem tittar på mig som sedan i sin tur får sin ena kompis att blicka åt mitt håll, när jag gått förbi dem så börjar de att skratta. jag vet att det var mig de skrattade åt och oavsett hur mycket jag än fokuserar på att bara gå vidare så är det självklart att det ta i. jag kände mig.. kränkt, på något sätt - bara för att jag är jag?
bara för att jag hade stuprörsjeans instoppade i mina boots. det kanske inte är någonting som de skulle klä sig i men inkluderar det även mig, att jag inte skall få klä mig hur jag vill utan att folk skall skratta åt mig?
undrar vad folk får ut av det.. egentligen?
samtidigt som jag kokar av ilska och bara vill gå fram och ge dem en smäll på käften (som säkert inte skulle lösa någonting) så går jag bara vidare och är stolt över den jag är.

för att jag är jag!