DAG 02, MIN FÖRSTA KÄRLEK.

jag tror faktiskt aldrig att jag har varit kär på riktigt, visst att jag haft känslor för och tyckt om någon men jag tror faktiskt att jag med handen på hjärtat kan säga att jag aldrig älskat någon.
klart att man älskar sin familj och sina vänner men det är ändå inte på samma sätt - om ni förstår hur jag menar.

visst är det också så att man inte behöver älska någon för att vara kär i personen men jag har aldrig haft de där fjärilarna i magen, känslan av outhärdlig saknad och beroendet av att vara med personen i fråga konstant, tjugofyra timmar om dygnet, jag tycker snarare det är jobbigt att leva så tätt inpå någon.

jag antar att många skulle säga att det är en alldeles underbar känsla som jag har gått miste om men med tanke på att jag aldrig varit någon förhållandemänniska så låter jag mig aldrig bli beroende av någon annan på det sättet och när jag märker att känslor börjar uppdagas så backar jag oftast tillbaka.
jag blottar aldrig min själ själv för någon just för att jag är rädd att bli sårad då jag inte längre tror på evig kärlek, och det är också därför aldrig riktigt velat gifta mig.