DAG 09, MIN TRO. jag ser inte mig själv som en troende person utan jag skulle snarare vilja säga att jag hoppas på en morgondag.

självklart har jag flera gånger frågat mig själv hur allt liv kom till och varför, men en sån stor och fråga är omöjlig att hitta svar på och kan få mig i psykisk obalans så jag har numera lagt ner det helt - nästan.

vad jag tycker borde tilläggas här är att jag faktiskt är konfimerad, något som jag gjorde av ren nyfikenhet och inte för att få extra många presenter ett år.
jag konfimerade mig, som sagt, för att jag var nyfiken, ung och ville lära mig någonting nytt samt för att göra min farmor stolt då hon alltid verkar ha haft någon form av tro på de "högre makterna".

det är absolut ingenting som jag ångrar att jag har gjort (jag hade nog snarare ångrat mig om jag inte gjort det) men trots detta hittade jag ingen Gud att tro på, så jag är fortfarande en sådan person som bara tror på "någonting".