DAG 03, MINA FÖRÄLDRAR. precis som alla andra så har jag två biologiska föräldrar men även en extra mamma.

min far heter Anders Willy (ja, precis som jag!) och är född i januari '66, min mor heter Åsa Kristina och är född i juli '66 så båda mina föräldrar är alltså i nuläget 44 år gamla och de träffades när de gick på gymnasiet, de gifte sig sommaren '92 (eller '93) men skiljde sig sedan hösten '95 och har sedan dess bott på varsitt håll.

jag har alltid tyckt att jag har rätt unga föräldrar vilket jag tror varit bra då det kännt som att vi förstått varandra bättre än vad jag misstänker att vi inte hade gjort om dem vore äldre.
i både beteende och utseende är jag väldigt lik min pappa, men jag ser såklart även likheter mellan mig själv och min mamma men mest likhet av mamma ser jag i min syster, Madeleine, fast å andra sidan är Alexander väldigt lik mig som liten och med tanke på att mamma är den enda gemensamma föräldern som vi har så måste även jag ha någonting från mamma i mitt uteseende.

ja, vad skall jag säga om mina föräldrar? i dagsläget skulle jag väl inte säga att jag har särskillt bra kontakt med pappa men det har på något sätt alltid varit enklare att prata med honom om saker då vi tänker och resonerar på samma sätt och det är mycket lättare att ta en konflikt med honom än om man jämför hur det låter när jag argumenterar med mamma.

även om jag och mina föräldrar, som jag sa, alltid förstått varandra rätt bra finns det ett undantag och det är att jag tror att mamma aldrig riktigt förstått sig på hur jag fungerar, något som pappa har stenkoll på (eftersom att han är likadan.)

till exempel, om någon höjer rösten åt mig eller avbryter mig mitt i en mening, det kan vara vem som helst, så går jag hellre därifrån än att göra likadant tillbaka - pappa gör precis likadant, medans mamma är den som alltid skall ha sista ordet och höjer rösten ytterligare för att göra sig hörd.

sen har vi då min tredje förälder och det är min "låtsasmamma" Thérèse Cecilia som är född i maj '76. hon har funnits i mitt liv sedan jag var sju år gammal, vi har egentligen aldrig riktigt kommit överens förrän någon gång i mina tonår då allt vände och vi blev väldigt goda vänner skulle man väl kunna säga.
även om hon och pappa i dagsläget är skilda så ser jag ändå henne som en förälder då jag märker saker i mitt beteende och på det sätt som jag är uppfostran som jag tagit efter henne och hon kommer alltid att vara min förälder - no matter what.