även om jag är för den årliga Pridefestivalen och tycker att den står för någonting bra så kan jag inte hjälpa att tycka illa om den just för att den existerar. vad jag menar är: behöver den ens finnas?

jag som HBTQ-person är något kritisk och kan tycka att det verkar lite konstigt att precis under den här veckan är det okej att vara precis den man är medans vi resterande 51 veckor av året skall försöka smälta in vart vi än går för att slippa bli utsatta för kränkning av trångsynta och fientliga människor.

.. och sen det här med Prideparaden, nog för att det är en tradition och för människor att visa att de är stolta över sig själva och de dem är födda till att vara men det ändrar fortfarande inte andra männoskor syn på heteronormen.
att gå en parad tillsammans över Stokholms gator kommer fortfarande inte att stoppa människor från att tänka "fy fan vad äckligt!" eller ungdomar från förorten att skrika "bögjävel!" efter mig i tunnelbanan för att de tycker att mitt sätt att leva är fel sätt att leva.

som jag sa så förstår jag att Pride är något bra, eftersom att Pride betyder stolthet, och att vi har kommit en bra bit på vägen, men jag känner ändå lite som så att vi lever på 2000-talet och att vi inte har kommit längre än vad vi gjort är skamligt.
visst, vi är en minoritetsgrupp och vi har fört fram våra frågor upp från ingenting samt att Sverige må vara ett av de land som är mest accepterande gentemot HBTQ-rörelsen; men jag vill inte ha andra människors acceptans, jag vill ha precis samma rättigheter som om jag vore heterosexuell!

de människor som inte lärt sig leva med att det finns andra sexuella läggningar än heterosexualitet och tycker att det är fel och orättvist att HBTQ-människor får ha en egen vecka och en egen festival vill jag ifrågasätta deras problem och sett att se på andra människors rättigheter eller helst av allt bara sätta en kula i pannbenet på.

vet ni vad som är orättvist, att som heterosexuell har du 365 dagar, 12 månader, 52 veckor, 8760 timmar eller 525600 minuter att göra precis vad du vill med ditt liv medans det för tre år sedan inte ens var tillåtet att gifta sig om man var homosexuell.
jag vet inte hur det ser ut idag vad det gäller adoption, men om jag väljer att spendera resten av mitt liv tillsammans med en man så vill jag i alla fall ha rättigheten till att kunna skaffa barn på ett eller annat sätt.

hur ofta har man inte hört frasen ”jag har inget emot bögar, så länge de inte stöter på mig.”?
den personen med de orden vet inte vad han pratar om, bara för att man som kille är antingen bi- eller homosexuell och råkar tycka om killar betyder inte det att man tycker om alla killar, nog för att de flesta killar kan knulla allt med puls men tycker man som heterosexuell kille om alla tjejer?

jag vet inte om jag har fått fram allt jag ville ha sagt men min poäng är att jag tror inte att vi genom en Pridefestival kommer att minska avståndet mellan straight och gay eller lätta på heteronormen, för det känns som att det bara är just den här veckan som det är okej att vara överdrivet gay och med hjälp av sitt kroppsspråk och klädsel utstråla sin sexuella läggning samtidigt som man hörs och syns mest av alla, medans det efter veckans slut och på måndag morgon är som bortblåst och allting är tillbaka till det normala igen.