efter föregånde dags ångest, som jag nu valt att döpa till separationsångest, så hade jag igår (onsdag) en kund som jag under den korta tid som vi träffades fick en sån där positivt jobbig speciell, ömsesidig (i mina ögon) och sentimental kontakt med.

efter att jag inlett samtal, som man som frisör alltid lite fint gör sådär bara för att lätta upp stämningen och ha någonting att prata om, med att fråga vad hon jobbar med så spånade vi efter det vidare och under denna knappt en timme långa stund så fick jag veta så otroligt mycket personliga saker om denna människa som jag aldrig skulle ha berättat för en annan människa om jag visste att vi bara fick en timme tillsammans.

men kanske är det så att det är enklare att berätta sådana saker för en person som man mest troligt aldrig mer kommer att träffa?

som frisör får man ju ibland agera psykolog och jag tror nog att jag hört de mesta under min relativt korta tid inom arbetet men hon berättade ingående om sitt alkoholmissbruk, att hon nu gick på behandlinghem i närheten, att hon hade två barn och var skild.
vem som helst skulle säkert dra egna paralleller av detta, bilda sin egen uppfattning och dömma henne som person bara av att höra mina nu sammanfattande ord men jag såg inte ner på henne det minsta för det utan jag uppskattade verkligen att hon var villig att dela detta med mig vilket jag tyckte var både gripande men även nyttigt för mig att få diskutera.
med tanke på att hon verkligen visste vad hon pratade om och kunde förklarat för mig att alkohism faktiskt är en sjukdom och inte ett tillstånd, som jag länge trott, och minst sagt var det nyttigt för mig att få träffa och prata med en sådan person som jag under hela mitt liv alltid varit rädd för och att inse att en alkoholist faktiskt inte behöver vara någon som sitter stupfull och avdäckad på en parkbänk mitt i centrum.

efter att jag visat i nackspegeln hur frisyren såg ut i bak och hade tagit betalt så ville jag bara krama om denna kvinna, precis som jag gör med en vän, och säga "jag är stolt över dig, ta hand om dig och lycka till i framtid!" även fast jag endast pratat med henne i en knapp timme och inte kände henne överhuvudtaget - det är konstig det där med kemi mellan människor.


.. och till att mina andra underbara kunder som jag haft under min tid i Piteå vill jag avsluta med att säga tack, tack för att jag fått lära känna er, tack för att ni förlitat er på mig med erat hår i mina händer och framför allt tack för alla samtal och era små ord som för mig betytt så mycket och fått mig att växa som människa.