ibland, eller rätt så ofta faktiskt, så kommer jag på mig själv i tanken "hur hamnade jag här, egentligen?" och upprepade gånger har jag försökt att besvara den frågan för mig själv utan någon vidare framgång.

varför valde jag att flytta hit? vad har fått mig att stanna så länge? och varför har jag en sådan ångest över att flytta härifrån när det är vad jag velat en längre tid?

kanske är det precis som i låten Euskefeurat sjunger, nämligen att "det är hit man kommer när man kommer hem" för visst är det väl ändå så att det är här jag under de senaste två åren har bott och att det är den här staden som jag har kallat för mitt hem då det är här jag har byggt mitt eget bohag från grunden, utan varken vänner eller familj.

jag förväntar mig inte att någon där ute skall förstå vad för kaos som försegår i mitt lilla huvud just nu men för mig själv försöker jag fortfarande att svara på alla dessa frågor utan att komma fram till något som ens kan likna sig med ett svar.

varken Ni eller jag vet vilken jävla situation jag sitter i just nu, och inte heller kan jag försöka förklara. jag vill bara gå och lägga mig ner i min säng för att dö, allting känns tungt precis som att jag aldrig kommer att kunna komma på en bra lösning på alla problemen som jag har.

nej, nu tänker jag gå och lägga mig under täcket så att jag slipper se mer av den här dagen och hoppas på att morgondagen visar bättre kvalitét.